Förkortningen GIABO står för Global Insurrection Againt Banker Occupation. Jag hörde termen första gången när jag lyssnade på Max Keisr och Stacy Herbert. Såvitt jag vet är det Max Keiser som ligger bakom förkortningen. Jag tycker ett det är en mycket träffande beteckning på vad som håller på att hända i världen: de rikaste 1% av jordens befolkning står mot resten av befolkningen, alltså 99%. Det ligger nära tillhands att av ren vana tolka skeendet i det gamla vänster-höger paradigmet, men det anser jag skulle vara mycket missvisande. Exempelvis finns det en falang inom Tea party rörelsen som inte alls är till vänster, men som är mycket kritisk mot bankväsendet. De är ofta positiva till Ron Paul och betecknas nog lämpligen som libertarianer. Inte nog med att det är missvisande, jag tror även att det rent taktiskt är ett misstag att avfärda de olika manifestationerna mot Wall Street odyl som börjar visa sig här och var som socialistiska och att det bara handlar om avundsjuka mot de rika. På den vägen riskerar man att överlåta spelplanen till en eller annan form av marxism som kan ge en förklaringsmodell som känns relevant för de missnöjda.
Jag tycker det är sunt att folk vänder sig mot ett banksystem som gör de rika rikare utan att de behöver bidra med något till samhället. Ett exempel är så kallad "high frequency trading"där datorer så att säga suger rikedomar ur systemet utan att datorernas ägare ger någonting alls tillbaka. I princip behöver de inte ens arbeta för att bli rikare, eftersom datorerna gör arbetet. Det sker naturligtvis på alla andras bekostnad. Om inte det är en form av parasitism så har ordet ingen mening. Som traditionalist vill jag dessutom gå längre och hävda att ränta är en form av parasitism. Fast jag menar inte att all form av ränta i alla sammanhang är förkastlig. En bonde som lånar pengar på våren för att ha råd med sådden och sedan betalar tillbaka pengarna efter skörden på hösten mot en rimlig ränta kan vara ett enkelt exempel på en win-win situation där ränta fyller en positiv funktion. I det exemplet handlar det om lån för produktiva investeringar. Men vi lever i en konsumtionskultur där folk uppmuntras att låna pengar mot hög ränta för konsumtion. Det är då det uppstår problem. Och när räntan ligger på tvåsiffriga procentsatser 30% eller tom 70%! – är det fullt befogat att tala om ocker. Vi har dessutom det fraktionella reservsystemet där bankerna kan låna ut pengar som de inte har mot ränta. Tänk dig vilken grej att kunna låna ut pengar som du inte har och få betalt för det.
Någon kanske invänder att den som lånar pengar mot hög ränta för konsumtion får skylla sig själv om det senare går åt skogen. Det håller jag delvis med om, men vi lever i ett samhälle och när många människor blir desperata så drabbar det oss alla. Den sociala väven hotar att brista och i kaos kommer de flesta av oss vara förlorare. Jag tror att hederliga och välmenande människor är sämst rustade för att överleva socialt kaos.
I fönstren på Chicago Board of Trade hade någon nyligen satt upp plakat där det stod "We are the 1%", som ett meddelande till demonstranterna. Jag tror att de gravt underskattar situationens allvar. Det för tankarna till Marie Antoinette som ska ha sagt något i stil med: "Är de hungriga? Ge dem då tårta att äta." om de hungriga demonstranterna utanför Versailles, innan hon förlorade sitt huvud. Många superrika har på senare tid gått ut och bett om att bli högre beskattade. Det gör de inte av hjärtats godhet, utan för att de har mer realistiska förväntningar på framtiden än de som har satt upp plakaten i Chicago.
Ett gäng vänsterextremister i Frankrike författade en text som heter "The coming insurrection" för några år sedan. Jag har läst delar av den och tycker att den på många sätt är träffande, fast det handlar mer om kritik än av några faktiska lösningar på problemen de sätter fingret på. Om den texten skulle få samma status som "Det kommunistiska manifestet" en gång fick, så tror jag att följderna kommer att bli lika motbjudande. Om man undersöker de radikala jämlikhetsivrarnas historia så finner man ett långt blodbad, från skräckväldet under franska revolutionen, till Röda Khmererna, Kulturrevolutionen i Kina, Stalins illdåd etc. Varför skulle det bli annorlunda den här gången? Hursomhelst är texten ofta mycket träffande och jag kan bara instämma i delar av budskapet, exempelvis följande som kommer från en liten suggestiv video med citat från texten: "Freedom wasn´t the act of shedding our attachments. Our story is one of the destruction of our roots. The disaster rests in all that had to be destroyed, in all those who had to be uprooted in order to end up where we are. The children of the final dispossession. The economy is not in crises, it is the crises. It lives in a fantasy world where it pretends that it can recreate everything it has destroyed." Det är mycket suggestivt och ofta träffande. Vad leder det då till? "Every act of government is a way of not losning control. But governing is only postponing by a thousand subterfuges that moment when the crowd will hang you."
Nyligen varnade jag för misstaget att inte lyssna på poeterna. Nu tänker jag på en sång av Leonard Cohen, "The future":
"Things are going to slide, slide in all directions
Won’t be nothing
Nothing you can measure anymore
The blizzard, the blizzard of the world
has crossed the threshold
and it has overturned
the order of the soul.
…
There’ll be the breaking of the ancient
western code
Your private life will suddenly explode
…
Get ready for the future:
it is murder. "
Om skribenten: Joakim Fredriksson
