I Aftonbladet kommenteras SD:s goda valresultat med orden ”Extremismen rycker framåt”, i artikeln benämns partiet därefter konsekvent som ”högerextremt” och ”främlingsfientligt”. Detta är en implicit/underförstådd förolämpning av alla de vanliga svenskar som röstat på partiet, alla de vanliga svenskar som har fräckheten att inte dela media- och politikerelitens syn på massinvandringen. För om de röstar på ett så ”extremt” parti, så kan de ju bara vara en av två saker: främlingsfientliga/onda eller idioter/dumma.
Än så länge tycks den allmänna analysen bland mediaeliten peka mot alternativ två: de som röstat på SD är idioter. SD:s ledning och aktivister betraktas däremot som onda, är min gissning.
Situationen har i varje fall fört det goda med sig att den politiska och mediala eliten tappat sin godmodiga mask, och låtit en del av sin egentliga världsbild och sin egentliga syn på det egna folket sippra fram likt svarta giftångor från deras förkrympta och självgoda små själar. Och denna världsbild är väl så elitistisk som någonsin SD:s, skillnaden är bara att för eliten är det en fråga om klass snarare än om etnicitet. Kommer du från fel klass ska du helt enkelt hålla käft och lära dig leva med massinvandringen. Jim Goad har uttryckt det hela med orden ”everybody needs a n****”, och med det menar han att alla behöver en grupp som de kan se ner på. Goad hårddrar det hela något (man kan och bör faktiskt träna bort det behovet, det gör en inte till en sämre traditionalist eller nationalist utan snarare mer klarsynt), men han har rätt i att en majoritet av alla liberaler och socialister har dresserats till att se kritik av HBT-personer, invandrare, muslimer, et cetera, som frånstötande. Återstår då bara den vita arbetarklassen att använda som sin n**** för dessa liberaler och socialister.
PM Nilssons lilla krönika om det vanmaktshat han känner mot ett Skåne som inte behagat rösta som han, påminner om de utbrott man kan få läsa när amerikanska liberaler ska uttala sig om rednecks och sydstatare: Att gnälla på invandrare är en mental sjukdom. Det är en djupt störd skitsnackarkultur som gör folk dumma, slöa och elaka. Som effektivt stoppar reformer och som dödar den förnuftiga politiska debatten. Och gnäller gör de. Jag har aldrig mött en så öppen och rå och folklig [hu, så hemskt. Att något är folkligt kan ju aldrig vara bra] rasism som i Skåne.
Lars Lindström kallar SD:s framgångar ”skamligt”.
När man frekventerar internetforum har Jim Goads ”everybody needs a n***” också en osviklig förmåga att göra sig påmind. Det är allt från socialisten som påstår att ”nazister är inavlade bönder”, och med det menar sig ha gjort en poäng, till den andra socialisten som kan skriva ”är du rädd att invandrarna ska ta ditt sossbidrag eller?”, och med det menar sig ha vunnit en debatt. Samma människa skulle normalt inte mena att socialbidragstagare eller arbetslösa är sämre människor, men när man ska försöka tvåla till ”nazister” så anammar man plötsligt en liberal världsbild gränsande till socialdarwinismen.
I en annan artikel för man fram teorin att SD haft sina framgångar i kommuner med låg utbildning och att detta beror på följande: Det kanske förenklar för dem att få fäste för sin väldigt förenklade politik; en väldigt populistisk och svartvit politik där man i stort sett förklarar allt elände med en för generös invandringspolitik. Alltså, återigen idiotteorin. Vissa människor har så låg utbildning att dom inte inser hur bra det är med massinvandring. Dessa människor är så underpresterande intellektuellt att de förklarar allt elände med en för generös invandringspolitik (frågan är då vad människor som förklarar inget elände med en för generös invandringspolitik är… ;)).
Vad gäller ND är analysen något annorlunda: Nationaldemokraternas (nd) väljarbas är svårare att precisera. I Södertälje där nd fått två mandat i kommunfullmäktige har partiet sitt starkaste stöd i bostadsområdena Bårstabergen och Brunnsäng, drygt åtta procent av rösterna. Befolkningen är äldre och många är så kallade fattigpensionärer, till exempel änkor till industriarbetare. Områdena är klassiska socialdemokratiska fästen.
Det intressanta här är att man får aldrig läsa liknande analyser om riksdagspartierna (”många arbetslösa och lågutbildade, till stor del invandrare, röstar på SAP eftersom de inte vet bättre”), utan det är endast när dessa lågutbildade inte vet sin plats som de kategoriseras på detta sätt.
Detta tvingar oss att ställa några frågor:
– Gäller yttrandefriheten och demokratin även lågutbildade och svensk arbetarklass? Är det tillåtet att beskriva massinvandringen och våldtäkter med rasistiska förtecken som ett problem om man heter Ulf Nilson, men inte om man är en vanlig väljare och jobbar i äldrevården?
– Ingår massinvandringens nivå, och frågan om repatriering, i de frågor som folket ska diskutera och bestämma över, eller har de förflyttats till en egen liten sfär som ska avgöras av 68-or och mediaelit?
– Om man är rasist när man vill minska invandringen, men godhjärtad om man vill öka den, innebär då inte detta att den hela tiden kommer att höjas men aldrig någonsin sänkas?
– Ett barn kan inse att en kaka inte är oändlig, och så inte heller Sveriges ekonomiska tillgångar. Är det då så märkligt att fattigpensionärer inte nödvändigtvis brinner av längtan efter att dela kakan med människor från jordens alla hörn?
– Anser mediaeliten att fattigpensionärer och vanliga väljare har förmågan att bilda en världsbild baserad på sina erfarenheter, och att rösta utifrån denna? Om svaret är ja, förklarar detta varför man just i Landskrona röstat på SD (eftersom många där är rädda för de gäng som tagit över stadsbilden). Om svaret är nej, är det väl lika bra att vi börjar frånta människor rösträtten om de inte jobbar inom media eller politik.
Frågorna är många, och svaren är få.
Dan Eriksson har tagit upp snarlika frågor här och här.
Om skribenten: Joakim Andersen
