Alain de Benoist identifierar i Totalitarismus totalitarismen som en ständigt närvarande möjlighet i det moderna samhället. Hans analys är här mer insiktsfull än de som skyller/projicerar totalitarism på ideologier de inte själva omfattar, eftersom de Benoist visar hur totalitära tendenser riskerar att visa sig även i vårt eget samhälle. Sådana tendenser kallar han mjuk totalitarism.
Man kan identifiera tre huvudsakliga källor till mjukt totalitära tendenser i vårt samhälle.
Marknaden
de Benoist beskriver i Totalitarismus hur marknaden, konsumtionssamhället och lönearbetet de facto har en likriktande effekt på våra samhällen. Liknande resonemang fördes av Vaneigem i Revolution of Everyday Life, och de marxistiska kapitaletlogikerna under 1970-talet som beskrev hur ständigt nya samhälleliga sfärer koloniserades av kapitalets logik, hur allt fler företeelser förvandlades till varor (idag exempelvis själva livsprocesserna och DNA-koden, liksom immateriell ”egendom”).
de Benoist noterar hur staterna, ideologierna och arméerna ersatts av marknaden, tekniken och kommunikationerna, men att målet är detsamma: det fullständiga världsherraväldets legitimitet. Han beskriver vidare hur människan i det liberala samhället förvandlas till ett objekt, och hur varje värde beror på den kommersiella nyttan. Politiken har i ett sådant samhälle ersatts av ekonomin när det gäller anspråket på att sitta inne med den slutgiltiga sanningen. Den politiska censuren ersätts av marknadens censur. Dissidenter och oliktänkande tystas inte längre (lika ofta) med juridiska medel, utan snarare genom att de inte har tillgång till media.
Resultatet av marknadssamhället är dock en liknande konformism, i både åsikter och livsstilar, som präglade de totalitära experimenten. Dock är den mer opersonlig, man kan inte längre identifiera en Ledare, och därför också mer förförisk och svår att göra motstånd mot. För hur reagerar man på manipulation när man inte vet att man är manipulerad.
Massan
In America the majority raises formidable barriers around the liberty of opinion; within these barriers an author may write what he pleases, but woe to him if he goes beyond them.
Alexis de Tocqueville
Det moderna samhället var ett massamhälle, där tidigare organiska gemenskaper slogs sönder av urbanisering, massmigration, nya media, sekularisering, et cetera. Deras plats togs av den atomiserade individen, som förenades i massan. Massan var ett nytt historiskt fenomen, som både fascinerade och skrämde tänkare som Le Bon, Canetti, Ortega y Gasset och andra. Historiskt framträdande former av massrörelser var nationalismen och socialismen, men även den moderna demokratin har på många sätt sökt sin legitimitet genom massan.
I know of no country in which there is so little independence of mind and real freedom of discussion as in America.
Alexis de Tocqueville
Massan är per definition intolerant, och kan inte hantera vare sig mer komplexa resonemang eller oliktänkare och avvikare. I dagens Europa ser vi hur massan kontrolleras och manipuleras av politiker och media till reaktioner på olika ”skandaler”, exempelvis att det finns biskopar som förnekar förintelsen. Samtidigt har massan en viss autonomi, och kan tidvis tvinga makthavarna till beslut de egentligen är emot (såsom att stifta lagar mot djurpornografi och tidelag).
Etablissemang
Let us suppose … that the government is entirely at one with the people, and never thinks of exerting any power of coercion unless in agreement with what it conceives to be their voice. But I deny the right of the people to exercise such coercion, either by themselves or by their government. The power itself is illegitimate. The best government has no more title to it than the worst. It is as noxious, or more noxious, when exerted in accordance with public opinion, than when in opposition to it. If all mankind minus one, were of one opinion, and only one person were of the contrary opinion, mankind would be no more justified in silencing that one person, than he, if he had the power, would be justified in silencing mankind.— John Stuart Mill
Värt att notera är att det är svårt att veta vad massan egentligen tycker, då mycket av ”proteststormarna” i olika sammanhang är fabricerade av makthavare inom media. Detta betyder att det i praktiken äger rum ett komplicerat samspel mellan massa och makthavare, inte minst i media. Just att makten i det senmoderna samhället är så anonym gör att utrymmet för dessa makthavare ökat, liksom att den gnagande känslan av olust ofta leder till mer eller mindre fantasifulla eller korrekta konspirationsteorier.
Värt att notera här är också hur begreppet demokrati gradvis kommit att omdefinieras. Från att ha varit ett styrelseskick med därtill kopplade ideal om bland annat yttrandefrihet, har ”demokrati” av etablissemanget kommit att ändra betydelse. Detta innebär att ”dåliga”/”odemokratiska” åsikter steg för steg kommit att förbjudas, formellt eller informellt. Ett exempel på det förra är ifrågasättande, helt eller delvis, av Förintelsen och former av kritik av etniciteter eller religioner som kan beskrivas som ”rasistisk”. Informella motsvarigheter är att oliktänkandes anställningsskydd och rätt till beskydd mot trakasserier från vänsterradikala grupper i praktiken begränsas. Vad vi här ser är hur ”demokrati” gått från att vara ett ideal till en ömtålig realitet, där många former av kritik måste omintetgöras för att det allt skröpligare systemet ska kunna fortleva.
The majority is never right. Never, I tell you! That’s one of these lies in society that no free and intelligent man can help rebelling against. Who are the people that make up the biggest proportion of the population — the intelligent ones or the fools?
HENRIK IBSEN, An Enemy of the People
Om skribenten: Joakim Andersen
