Edred Thorsson – Northern Magic

Okategoriserade

Stephen Flowers, även känd som Edred Thorsson, är en av de viktigare företrädarna för vår tids hedniska renässans. Han har i artiklar som The Secret of the Gothick God of Darkness och intervjuer som Wisdom for the Wolf-Age beskrivit sin syn på det nordgermanska arvet och dess framtid. Flowers har samtidigt en icke-dualistisk syn på världen, en adualism han menar också genomsyrade våra hedniska förfäders världsbild. Hos dem kom den till uttryck bland annat i synen på eldens och isens betydelse i skapelsen, hos Flowers genom ett intresse även för ”mörkare” former av ockultism. Han är inte en okontroversiell person, och är bland annat medlem i Temple of Set.

Fenris

Flowers har genom åren varit aktiv både i arbetet med den hedniska traditionens rent praktiska återuppvaknande, och i den akademiska världen med studier av både folkmagi, historiska runologer som Guido von List, och runmagi. En lättillgänglig och värdefull bok som sammanför dessa båda projekt är Northern Magic, skriven under författarnamnet Edred Thorsson.

Metagenetik

If you are interested in living a whole-istic life in which the integration or unity of body-mind-spirit is gained and understood, it should be obvious that a key to knowledge concerning your spiritual heritage is to be found in the ”heritage” of your body – in the ”genetic code” which you have inherited from your distant ancestors. Thus your most natural, most intuitive path is an ancestral path.
– Northern Magic

Flowers utgår i boken från ett koncept som används av många nordamerikanska hedningar; metagenetik. Med detta avses att vårt genetiska arv också har en andlig dimension, som gör att vissa former av andlighet och vissa arketyper är mer naturliga för oss än andra. Denna tanke är inte främmande för traditionella tankar på området, och innebär att för en andligt eller ockult intresserad skandinav är det egna arvet mer naturligt än exempelvis voodoo eller indianska traditioner. Flowers menar också att de nordiska gudarna är våra förfäder, och deras ”återuppvaknande” därför en ständigt närvarande möjlighet.

Inte minst intressant är att Flowers har goda kunskaper i den västerländska ockulta traditionen, vilket gör att jämförelser med allt från Osman Spare och nordamerikanska sexmagiker till kaosmagiker, wiccaner och kabbalister kommer naturligt. För den som är intresserad av magi och ockultism men saknar egentliga kunskaper om den egna traditionen och därför betraktar den som ”fattig” är därför Northern Magic av stort värde.

Nordisk magi

Flowers ger en grundläggande och lättillgänglig introduktion till den nordiska världsbilden, där han bland annat beskriver hur både makro- och mikrokosmos kunde beskrivas med liknelser med träd. Han går också in på den nordiska synen på tiden, och de tre norniska makterna. Med utgångspunkt i professor Dumezil beskriver han också den trifunktionella indo-europeiska synen på världen, och de gudar som var kopplade till respektive funktion.

Flowers berör i Northern Magic bara hastigt den mer religiösa aspekten av modern asatro, då han tagit upp den i andra böcker. Istället är det tre former av nordisk magi som står i centrum, ihop med en informativ genomgång av runorna och praktisk runmagi. Han tar upp en form av magi som på Island överlevde långt in på 1800-talet. Den hade klart hedniska rötter, och kallades galdor. Detta byggde på symboler, i många fall baserade på runorna, som användes i magiskt syfte. ”Handböcker”, jämförbara med de kontinentala grimoirerna, fördes vidare in i modern tid och har också delvis publicerats. Flowers ger en god introduktion både till den världsbild som låg till grund för dem och som kan användas för att tyda dem, liksom illustrationer av ett antal sigill. Han beskriver också några mer kända isländska galdermagiker.

Han tar också upp ett liknande fenomen i Nordamerika, där tyska immigranter tog med sig en form av folkmagi som kallades braucherei och hex. Även här ger han en historisk beskrivning av hur detta kunde överleva in i modern tid hos dessa isolerade tyska immigranter, och hur de kan tydas. Han ger också många exempel på användbara sigill för den intresserade. Det är ett komplett magiskt system Flowers beskriver, samtidigt som det är av folkloristiskt intresse att läsa om dessa tyskättade hexmästare, som ofta hade ugglor som sina familiarer (magiska hjälpandar i djurform, ett återkommande fenomen i europeisk tradition).

Distelfink

Avslutningsvis tar Flowers upp den form av magi som hos våra förfäder kallades sejd, och som hade en särskild koppling till gudinnan Freja. Han noterar att det hade stora likheter med shamanism, men också att gudinnan Frejas mysterier väckte de kristnas vrede i särskilt stor omfattning på grund av de kopplingar till bland annat erotisk magi som fanns. Källorna är därför mer knapphändiga än i fallet med guden Oden, men Flowers ger ändå en beskrivning baserad på det som finns.

Han skildrar också hur det germanska arvet spelat en viktig roll historiskt, dels genom magiker som Agrippa och Paracelsus och dels genom mystiker som Eckehart. Under romantiken började intresset för det egna arvet på allvar stå i centrum, och Flowers beskriver hur det till en början hade uppenbart frihetliga aspekter. Han nämner hur både William Morris och Friedrich Engels intresserade sig för det germanska arvet, och hur det i början av 1900-talet fanns goda möjligheter för en genuin hednisk renässans då det fanns både kunskap och intresse. Nationalsocialismen ser Flowers som ett allvarligt bakslag, då en totalitär rörelse tog över den hedniska symboliken och demoniserade den för flera decennier. Han anser dock även att eftersom det rör sig om arketyper som är naturliga för oss, finns möjligheten nu åter för en hednisk renässans.

Som helhet är det en mycket spännande och användbar bok Flowers skrivit, i första hand för praktiskt utövande ockultister som vill lära känna sin egen tradition. För dessa visar Flowers att man kan dra många paralleller exempelvis mellan kabbalismens sephirot och asatrons nio världar, eller mellan Osman Spares och Peter J. Carrolls sigill och runmagi och galdor. Inspirerande torde också vara hans beskrivning av Oden som en möjlig förebild för moderna magiker. Samtidigt innehåller den spännande information om sådant som runorna och hur den nordgermanska traditionen överlevt långt in i modern tid. Flowers tar också upp historiska fenomen som göticismen, magiska ordnar, och den traditionellt nordgermanska synen på sådant som samhälle och religion. Detta gör att boken också kan vara av allmänt intresse, även om man inte har några planer på att praktisera sejd eller hex.