Den svensk-ryske författaren och geopolitikern Nikolaj von Kreitor är en på många vis värdefull bekantskap för den europeiske identitären. Hans klassiska artikel Russia and the New World Order – The Geopolitical Project of Pax Eurasiatica har bland annat publicerats i den intellektuella vänstertidskriften Telos och på Robert Steuckers Euro-Synergies. Hans intressanta studie om radikalkonservativa inslag i det svenska folkhemmet, Conservative Revolution in Sweden, finns tillgänglig genom Troy Southgates New Right.

Konservativ revolution i Sverige

The social democratic slogan of national and political unity became staten, rörelsen, folket (Staat , Bewegung, Volk; State, Movement, People), the organic totality of the state, the movement-the social-democratic party-, and the people. Sweden even constructed Scandinavia, and above all Finland and Norway, as a Swedish Grossraum, a small one but nevertheless a Grossraum. (After Karl XII The Greats Russian misadventures a Swedish Grossraum could not be anything but a miniature one.)
– von Kreitor

I artikeln Conservative Revolution in Sweden beskriver von Kreitor först de rörelser som av Armin Mohler samlades under namnet konservativ revolution. Det var ursprungligen tyska rörelser, med företrädare som Ernst Jünger, Moeller van den Bruck, Otto Strasser och Ernst Niekisch. De vände sig mot både liberalismen och kapitalismen, men till skillnad från kommunisterna inte mot den egna historien och den egna identiteten. von Kreitors presentation av de konservativa revolutionärerna innehåller alltså inte särskilt mycket nytt för den som är bekant med denna strömning.

Det är när han studerar det svenska folkhemmet ur ett konservativt revolutionärt perspektiv texten blir både spännande och tankeväckande. Det är redan känt att konservative Rudolf Kjellén var den som myntade termen ”folkhem”, och att Nysvenska Rörelsens Per Engdahl hade kontakter i det socialdemokratiska partiet (att dessa skulle inkluderat Sträng och Erlander är mer tveksamt). von Kreitor visar även hur man byggde ett begränsat Grossraum i Norden, hur folkhemmet byggde på en specifik folkgemenskap, och hur man sökte en väg bortom både anglo-saxisk liberalism och sovjetisk marxism. Språkligt är texten på New Right bitvis märklig, ”umbetsmun” torde exempelvis betyda ämbetsmän. En spännande artikel för gamla folkhemsnostalgiker, både till höger och vänster, är det i varje fall. Artikeln finns tillgänglig här: Conservative Revolution in Sweden

Som von Kreitor också själv noterar förutsätter ett liknande system idag ett europeiskt block, Europa som Grossraum. Han sammanfattar det kärnfullt:

The notion of Europe as a New World and alternative ideologies such as the ideology of the Conservative Revolution , are therefore not only a firm rejection of the American jargon of universalism but also an expression of growing opposition to the global domination of the American New World Order.

Ryssland och den nya världsordningen

Whereas Atlanticism can be equated with capitalist individualism, economic liberalism and commercial notion of imperialism, Eurasianism means communitarianism, social welfare, economic democracy , the precedence of general welfare over self-interest, of the societal ‘whole’ over the parts, and the primacy of politics over economics.
– von Kreitor

Den artikel von Kreitor blivit mest känd för är klassiska Russia and the New World Order – The Geopolitical Project of Pax Eurasiatica från 1996. Han analyserar där Rysslands och Europas situation efter det Kalla kriget med utgångspunkt i sådana geopolitiker som Carl Schmitt, Heinrich Jordis von Lohausen och Karl Haushofer. Den geopolitiska termen Grossraum betecknar ”an area dominated by a power representing a distinct political idea. This idea was always formulated with a specific opponent in mind; in essence, distinctions between friend and enemy would be determined by this particular political idea”. Amerika var under den nordamerikanska Monroedoktrinen ett sådant Grossraum, dominerat av USA och dess politiska idé. På samma sätt var de sovjetiska och amerikanska blocken under det Kalla kriget sådana Grossraum.

Efter Sovjets fall planerade USA dock världsherravälde. En del av detta är förhindrandet av ett starkt Europa (von Kreitor citerar här både amerikanska dokument och den franske politikern de Gaulle). En annan del var utnyttjandet av ett FN som genom subversion blivit ett redskap för amerikanska intressen (FN var dock mer intressant för de amerikanska projekten 1996 än idag). Med utgångspunkt i anglo-saxiska geopolitiker som Mackinder, Mahan och Brzezinski har ett annat inslag varit inringandet av Ryssland, det såkallade ”Hjärtlandet” som med sin strategiska belägenhet mitt i Eurasien annars skulle kunna behärska världen.

von Kreitor berör också hur den ryske politikern och tänkaren Alexander Dugin redan under 1990-talet började planera för motstånd mot den amerikanska världsordningen. Intellektuellt beväpnad med både Schmitt, Heidegger och den europeiska Nya Högern formulerade han både hotet och en möjlig lösning i ett starkt eurasiskt block. Intressant är att han såg en intressegemenskap med det revolutionära Iran, men det wahabitiska Saudiarabien och det då sekulära Turkiet som amerikanska agenter. Högintressant är att han såg en intressegemenskap mellan ett eurasiskt block och den islamiska världen, en intressegemenskap som sedan dess i hög grad försvårats genom muslimsk massinvandring till Europa och genom de reaktioner detta väckt. Om detta är en ren slump eller om anglo-saxiska intressen är inblandade lär historien utvisa.

Intressant är också att von Kreitor tar upp Mackinders och Schmitts klassiska distinktion mellan havs- och landbaserade makter, ”havsvargar” och ”landvargar” som Mackinder beskrev dem. Dessa båda typer av makter har tenderat att utveckla skilda världsåskådningar, och von Kreitor kopplar liberala värden till det havsbaserade anglo-saxiska blocket och sociala värden till landmakter som Sovjet och Eurasien. Detta gör att man som motståndare till den amerikanska imperialismen bör intressera sig för geopolitik. von Kreitor tar också upp hur Dugin återupplivat det gamla begreppet Mitteleuropa, som framstår som förenligt med en situation där ett flertal eurasiska folk samarbetar men inte sammansmälter.

Även om den har några år på nacken, kriget i Jugoslavien är exempelvis inte längre aktuellt och Turkiet är inte längre så sekulärt, så är det alltså en mycket givande geopolitisk analys. Även om vi inte till fullo anammar von Kreitors analys av läget är det av vikt att vi börjar tänka geopolitiskt. Europas fiender gör det redan, och vi har ett rikt arv från både Kjellén, Schmitt, von Lohausen och Haushofer att återknyta till. Och ur ett geopolitiskt perspektiv kan vi ganska snabbt inse vad sådant som vår delaktighet i den amerikanska ockupationen av Afghanistan innebär.

– I likhet med Jünger och Celine var Karl Haushofer en kattmänniska. Här i sällskap med katten Felix

Artiklen finns att läsa här: Russia and the New World Order – The Geopolitical Project of Pax Eurasiatica

Vidare läsning

Srdja Trifkovic: Neo-Ottoman Turkey – A Hostile Islamic Power
Robert Steuckers – Foundations of Russian Nationalism
Carl Schmitt – Land och hav
Lästips: Spengler om Atlantis, Kush och Turan
Alexander Dugin och Förenta Nationerna

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.