Det skriande behovet av ett nytt team

Okategoriserade

Den belgiske antiliberalen Robert Steuckers utvecklar i en intervju sina tankar kring behovet av ”new teams”, som kan ersätta de nuvarande politiska eliterna i Europa. Steuckers tankar är väl värda en närmare bekantskap för var och en som betraktar sig som systemkritiker.

Den universella bristen på ledarskap

Needless to say that such a personnel is corrupt but not only that. It is brainwashed and duped by all kind of silly ready-made ideologies or blueprints, invented mostly in American think tanks, their European counter-parts and the main media agencies. To summarize it, these ideologies aim at weakening the societies by mocking their traditional patterns of behaviour, at generalizing the ideological assets of neo-liberalism in order to let globalization be thoroughly implemented in every corner of the world and at reducing Europe to remain once for ever a disguised colony of the United States.
– Robert Steuckers

Steuckers noterar att dagens politiska klass dels är korrupt, dels är hjärntvättad av diverse ideologier med sitt ursprung i USA. Detta är tendenser som också kan identifieras i Sverige, överhuvudtaget tycks snedrekryteringen av politiker idag ha nått en nivå där den blir ett demokratiskt problem. De av oss som känner en eller flera politiker kan sällan med handen på hjärtat påstå att detta är individer vi egentligen vill se i ledande positioner. När det inte rör sig om rena avvikare brukar man istället kunna identifiera infantila drag eller en tendens till verklighetsfrämmande fanatism. Liknande personlighetsdrag kan man ofta notera hos ledande politiker, ingen nämnd, ingen glömd (men vi har i förbigående sagt en statsminister som ibland inte kan formulera begripliga meningar och en oppositionsledare som enligt egen uppgift fick 800 svar på en kontaktannons).

Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.
– Fredrik Reinfeldt

Vårt politiska system är kort sagt inte förmöget att attrahera ledare, utan i hög grad är det helt andra människotyper som dras till det politiska hantverket. Snedrekryteringsproblematiken förvärras av att vår demokrati är partibaserad, något som dels påverkar urvalet ytterligare i negativ riktning, dels kan verka direkt avskräckande på de människotyper som faktiskt skulle vara önskvärda i politiken.

Man kan här också notera att den som en gång blivit politiker därefter är ekonomiskt beroende av sin nya karriär, något som leder till en ovilja att utmana andra politiker, det egna partiet, eller medias verklighetsuppfattning. Man kan här tala om en form av korruption, samtidigt förstärker detta de redan starka tendenserna till konformism i svensk debatt. I praktiken innebär detta också att politikens roll övertas av media, mediala prioriteringar och problemformuleringar övertas ofta rakt av av politikerna (exempelvis tydligt i samband med angreppet på Libyen). För den politiska klassen innebär avståndet till övrig social verklighet, och kontakten med den akademiska världen, också ofta att man är mycket mottaglig för den typ av ideologier Steuckers talar om. För den vars bild av verkligheten medieras av journalister och akademi utvecklas snabbt sentiment som passar transatlantiska intressen som hand i handske. Ideologier som nykonservatism och ”mänskliga rättigheter” har sitt ursprung i USA, och kan därför ofta utnyttjas för amerikanska intressen.

Sammantaget innebär snedrekryteringen att demokratin i hög grad sätts ur spel. Oavsett vilket parti eller politiker man röstar bort kan man utgå från att snarlika kloner tar deras plats, exempelvis tycks det finnas en outsinlig tillgång på nya medlemmar av den såkallade ”Fridolingenerationen”. Att politikerföraktet i denna situation är stort får ses som ett sundhetstecken, och som en potential. Att förakta dagens politiker kan då vara ett tecken på att man har någon sorts uppfattning om hur en politiker ska vara (det kan också vara ett tecken på ressentiment).

Ett nytt team

The “new team" should work a bit like Noam Chomsky in the United States, who indefatigably reveals what is Washington’s hidden agenda in every part of the world.
– Robert Steuckers

Dagens politiska klass är alltså bortom räddning. Europa och Sverige behöver, med Steuckers ord, ”new teams” som kan erbjuda verkligt ledarskap och nyktra analyser av verkligheten istället för transatlantiska ideologier. Man kan här frestas att betrakta partier som Front National, Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna som sådana nya team. Steuckers varnar dock för att fullt så enkelt är det inte, dessa populistiska rörelser är inte automatiskt immuna mot transatlantiska ideologier som nyliberalismen och neokonservatismen. Samtidigt finns det flera positiva tecken på att de många gånger faktiskt undviker just de fallgropar den politiska klassen faller i, avseende allt från socialpolitiken till synen på militära insatser i Libyen och Afghanistan.

Oavsett vilket måste man vara medveten om att det är en både nödvändig och revolutionär handling att ta avstånd från dagens politiska och mediala eliter. De har en betydande legitimitet, överhuvudtaget är det alltid tryggt att identifiera sig med de grupper som har makten, men de är också ansvariga för de stora problem Europa och Sverige idag drabbas av. Att bryta med dem är därför nödvändigt, även om det inte alltid är enkelt. Frestelsen kommer alltid att vara betydande att åter falla in i ledet, när exempelvis någon av klonerna försiktigt kritiserar någon ytlig aspekt av mångkulturen. Frestelsen kommer också att vara betydande att ta steget rätt ut i konspirationsteorier, sekterism, och annan ghettotillvaro, något som även det bör undvikas.

Vad Europa behöver är ett nytt team, med lojalitet mot de egna folken istället för transnationella eliter, och med nykter samtidsanalys istället för politiskt korrekt önsketänkande. När ett sådant team väl finns kommer det också att influera den politiska klassen, men i avsaknad av ett sådant team kommer det på sin höjd att röra sig om retorik.

Relaterat

Interview with Robert Steuckers (part 1)
Tre påståenden om konsensus/Fridolingenerationen
Oligarkins järnlag