Vad skulle hända om Göran Greider och Ken Ring först närmade sig Sverigedemokraterna och därefter utvecklade en systemkritisk och politiskt inkorrekt ståndpunkt, med inslag både från den traditionella högern och den gamla vänstern? I Sverige framstår detta som högst osannolikt, men i Frankrike är något liknande en realitet.
Alain Soral
Leave the politician politics to the FN, the metapolitical and the vanguard to us!
Hoping by then, that Marine Le Pen lives up to it, by keeping on attacking the Bank and those who control it. And may that she doesn’t forget, to reach out to all patriots, even if they are black or muslims.
– Soral
Alain Soral är en författare och intellektuell med bakgrund som marxist, och har även varit medlem i Front Nationals centralkommitté. Mycket av hans analys och kritik av det samtida franska samhället avviker från övrig nutida marxism, men samtidigt kan man identifiera tydliga kopplingar till den marxistiska analysen. Hans beskrivning av det globala amerikanska imperiet, l’Empire, för exempelvis tankarna både till Lenins och Negris ansatser, analysen av elitens konsensus och den politiska korrekthetens roll i detta påminner om Gramscis begrepp hegemoni, och kritiken av konsumtionssamhället och specifika därtill knutna homosexuella subkulturer har rötter i en lång rad marxisters kulturkritiska skrifter (i synnerhet Clouscards analys av libéralisme-libertaire och capitalisme de la séduction).
Dieudonne
The French Revolution is my tradition. Its a mind-set of the French, that you need a revolution. I am deeply French.
– Dieudonne
Dieudonne M’bala M’bala är en komiker som länge tillhörde Frankrikes mest populära i sitt skrå. Efter att han började tangera det politiskt inkorrekta i sina sketcher har han uteslutits ur det offentliga rummet, och blivit en mycket populär undergrundkomiker. Dieudonne började sin politiska bana som antirasist, men har gradvis kommit att omvärdera Front National och den nationalstat partiet försvarar. Han fokuserar i hög grad på kommunitarismen, vilken innebär att särintressen som feminister, sionister, antirasister och HBTq-rörelser organiserar sig politiskt och kräver särskilda förmåner av både reell och symbolisk art (inklusive lagstadgat skydd mot kritik). Mot detta ställer Dieudone den franska republikanska traditionen, vilket gjort att han beskyllts för att vara antisemit.
Today the two battling sides are the globalists and those resisting globalization.
– Alain Soral
Soral och Dieudonne har tillsammans grundat tankesmedjan Egalite et Réconciliation, med undertiteln Gauche du travail, Droite des valeurs. Med detta avses att man fyller en nisch det etablerade Frankrike övergivit, arbetarklassens vänster och nationens och värderingarnas höger. Man bjuder in muslimer i den nationella gemenskapen, och står nära bland annat shiitiska Centre Zahra och shejk Imran Hosein. Soral skiljer tydligt mellan vanliga muslimer, vilka ofta har klassiska högervärderingar i sociala frågor, och det han kallar ”islamo-scum”, amerikaniserade och/eller fundamentalistiska och anti-franska. Soral betraktar också den shiitiska axeln, med Iran, Syrien och Hizbollah, som ett värdefullt motstånd mot det amerikanska imperiet. Han menar att detta imperium ofta utnyttjar etnisk och religiös splittring, och att det kan komma att använda konflikten mellan infödda och muslimska fransmän mot Frankrike. Därför ”reconciliation”, försoning inspirerad av libanesiska ledare som den kristne Aoun och Hizbollahs Nasrallah, snarare än ett jugoslaviskt scenario.
I takt med att det politiska etablissemanget förlorat alltmer av sin legitimitet har Dieudonne och Soral vunnit en växande popularitet, bland annat i förorterna och i den franska militären och polisen. Dieudonnes karaktäristiska gest, la quenelle, har blivit kult och även militärer tar kort på sig själva när de utför den på olika platser.
Kring sig har Soral och Dieudonne samlat ett flertal systemkritiker. Där finns ovan nämnda shiitiska kretsar, konstnären Zeon, Pierre Jovanovic och den afro-franske etnodifferentialisten Kemi Seba. Man länkar både till Les Amis d’Alain de Benoist och survivalistiska Instinct de Survie. Man gav också solidaristen Serge Ayoub utrymme att förklara och försvara sig efter att sympatisörer till honom anklagats för mord.
Sammantaget är det alltså ett intressant fenomen, inte minst då det introducerar systemkritiska europeiska idétraditioner för den invandrargrupp som samtidigt är patrioter och muslimer (kanske särskilt stor i Frankrike på grund av de infödda harkis som kämpade på kolonialmaktens sida och därefter fick fly Algeriet). Etablissemanget har länge kunnat förlita sig på diverse invandrargruppers passiva stöd, men det som sker i Frankrike idag innebär potentiellt att dessa istället ansluter sig till aktivt systemkritiska rörelser. Ett bekymmer här är att detta i så hög grad kopplas till en antisionism som lätt upplevs som hotfull även av den grupp som samtidigt är patrioter och judar (man kan exempelvis fråga sig varför Kontre Kulture saluför Drumonts La France juive). Man kan också, ur ett mer reaktionärt perspektiv, konstatera att den franska republikanska tradition Dieudonne ansluter sig till är bättre än dagens situation men långt ifrån ett normaltillstånd. 1789 var inte ett steg i rätt riktning.
Snarlika tendenser i övriga Europa
Soral är ett exempel på hur en ”gammal vänster” kan röra sig i riktning mot en ny höger, Dieudonne ett exempel på hur en antirasist kan omvärdera den suveräna nationalstaten. Liknande tendenser finns i flera andra europeiska länder. I England har vi partiet Respect, med förgrundsgestalten George Galloway. Även Galloway har sitt ursprung i vänstern, som en radikal Labourpolitiker. Respect är ett socialistiskt parti som kritiserar den brittiska utrikespolitiken, särskilt i förhållande till muslimska länder och Israel. Det har därför fått stöd av många muslimer. Detta har också lett till anklagelser om att partiet ser mellan fingrarna med att medlemmar uttrycker sig politiskt inkorrekt om bland annat judar och homosexuella (den hugade kan själv läsa om partiföreträdaren Yvonne Ridley). I jämförelse med Alain Soral är Galloway och partiet också ett typiskt socialistiskt parti. Detsamma gäller danska Enhedslisten, där Asmaa Abdol-Hamid väckte kritik efter att ha svarat undvikande på frågor om sin syn på homosexualitet. Man kan konstatera att vänsterns historiska religionskritik tonats ner i mötet med stora väljargrupper med rötterna i muslimska länder. Man kan också konstatera att invandringen till Europa potentiellt leder till att konflikten mellan Israel och Palestina ”exporteras”, etnifieras och polariseras.
Mer intressant än Galloway och Enhedslisten är tyske Jürgen Elsässer, som en gång i tiden stod nära de såkallade ”antideutsche”. Denna antirasismen näraliggande strömning har han dock rört sig bort från under årens lopp, han har idag också en syn på samhällets grundläggande konfliktlinje som påminner om Sorals. Så grundade han 2009 ”Volksinitiative gegen das Finanzkapital”, öppet även för högern. I likhet med Soral och Dieudonne ser han nationalstaten som ett viktigt vapen för att försvara folken mot den globala finanskapitalismen, och i likhet med dessa har han rört sig bort från en politisk korrekthet vars främsta funktion är att ställa systemkritiker mot varandra på grund av politiska etiketter och/eller religion.
I Sverige fanns en period en uppenbar potential för en liknande utveckling, med den antisionistiska kretsen kring Mohamed Omar och Lasse Wilhelmson. Likheten med Soral och Dieudonne var här tydlig, då denna krets var både systemkritisk och bortom ”höger” och ”vänster”. Sverige tycks dock ha saknat förutsättningarna för en sådan miljö, möjligen då svensk systemkritisk höger ofta antingen är etniskt definierad eller islamkritisk, gissningsvis även då etablerade partier är mer öppna för muslimer än sina franska motsvarigheter.
Oavsett om man ser fenomen som E&R som en tillfällig och övergående fas i islamiseringen av Europa eller som en mer positiv fas i ”europeiseringen” av muslimer är det en intressant utveckling. Den visar på problem med invandringspolitiken, då den för in konflikter från Mellanöstern i europeisk politik och polariserar dem, samtidigt som den visar att etablissemanget på sikt kan komma att förlora greppet om grupper de kunnat betrakta som passiva allierade. Hur man som systemkritiker ställer sig till denna utveckling kan variera, vi lever oavsett vilket i spännande tider då många förgivettaganden ställs på ända.
Relaterat
Alain Soral och den franska debatten
Om valet av fiende
Michel Clouscard och den libertära liberalismen
Antideutsche
Kemi Seba
Vidare läsning
Is a new revolution quietly brewing in France?
French Comedian Dieudonné M’bala M’bala on Zionism
Alain Soral – Whose turn is it?
Alain Soral – Political incorrectness: Ideology of resistance to Mondialism
Alain Soral on Islam
Alain Soral – Short genealogy of the Bank
Alain Soral on Feminism
Länkar
Egalite et Réconciliation
Respect Party
Imran Hosein
Compact Magazin (Elsässer)
Centre Zahra
Om skribenten: Joakim Andersen
