Plinio Corrêa de Oliveira och det organiska samhället

Okategoriserade

Ett återkommande begrepp i den sanna högerns vokabulär är det organiska samhället. Begreppet är inte minst värdefullt som kontrast till de mer eller mindre totalitära och centralstyrda politiska projekt som präglat 1900- och 2000-talet, med stalinismen som ett uppenbart exempel och vår tids ”mjuktotalitära” kulturmarxism som ett annat.

En bra beskrivning av det organiska samhället ger den brasilianske katoliken Plinio Corrêa de Oliveira (1908-1995). de Oliveira var uttalad antikommunist och grundade bland annat organisationen Tradition, Family and Property.

Medeltid som normalitet

Perhaps the best way to describe an organic Christian society is to take an example of a society from the past — that which existed in the Christendom of old… Considering this very sketchy picture as a whole, we see how organic this society really was. Each cellular element had unique functions. Each had the necessary attributes to carry out its functions on its own. All subsidiary social units were moved by an energy and intelligence that worked from the inside out, not from the outside in. The smooth running of the whole depended much more on the smooth conduct of each part than on the mere action of the centralized organ.
– de Oliveira

Intressant är att när de Oliveira ska beskriva det organiska samhället återknyter han explicit till det medeltida samhället. Det medeltida, feodala samhället har för många europeiska tänkare framstått som det naturliga, don Colachos Alteuropa, före katastrofer som nationalstaten, industrialiseringen och befolkningsexplosionen. För de Oliveira framstår bland annat gillen och skrån som ett bra sätt att skydda både arbetsgivare och arbetstagare och samtidigt bidra till en utbredd konstnärlighet och yrkesstolthet. Här påminner de Oliveira om bland annat den moderna erans gillesocialister och korporatister, i likhet med libertarianen Hoppe och många neoreaktionärer anser han också att monarkin är ett bra styresskick för att bevara freden.

The Destruction of the Order Par Excellence
Medieval Paternalism and Progressivist Neo-Slavery
The Monarchy Is the Best Regime, for It More Easily Favors Peace
What Do We Mean by an Organic Christian Society?

PCdO

När de Oliveira beskriver det organiska samhället med medeltiden som utgångspunkt pekar han på familjen som ”the driving force of all or almost all political, social and professional activities”. Både egendom och yrken hörde till familjer. Även staten ”was actually a family of families ruled by a family: the royal family.” Staten var också betydligt mindre än den moderna nationalstaten, de Oliveira ser det som ett positivt drag att Europa var ett lapptäcke av överlappande kungadömen, förläningar och liknande.

Även i relationen mellan del och helhet identifierar han det organiska draget, med familjer, feodala förläningar, universitet och skrån som exempel.

Organiskt och inorganiskt samhälle

In fact, the socialist State disregards the family and other intermediary social groups. Socialists can imagine no other means of action than governing through a vast bureaucracy where each part naturally act as slaves, obeying the directives of a centralized power. Moving exclusively under these directives, each government office acts as control points in an immense power grid covering the whole country through whose wires the central bureaucracy sends electric currents into circulation when and as it pleases… This is a brief description of an inorganic society.
– de Oliveira

Det organiska samhället karaktäriseras alltså av en levande relation mellan delarna och helheten, liksom av att det vuxit fram naturligt snarare än skapats färdigt i en byråkrats eller ideologs tankevärld och därefter med våld tvingats på samhället. För de Oliveira innebär detta också att det organiska samhället inte är förenligt med en långt gången egalitarism, bland annat eftersom detta också förutsätter en centralmakt som ständigt ingriper i de organiska processerna. För de Oliveira behövs det också en elit i ett samhälle.

Sammantaget är det alltså en intressant och värdefull beskrivning av det organiska samhället de Oliveira bidrar med. Detta innebär inte att hans tänkande är felfritt, i likhet med många latinamerikanska konservativa insåg han exempelvis inte hur det traditionellt lierade USA muterat. Men det är en givande introduktion till ett klassiskt europeiskt ideal, även om man som läsare sannolikt får anpassa det till sin egen tid. Man kan exempelvis fråga sig om den moderna kapitalismen och dess proletarisering är förenlig med ett organiskt samhällsideal.

How Do We Build an Organic Society?
What Is Meant By An Inorganic Society?
Organic Society: Treating People Like Humans Not Like Machines
The Church Loves All the Classes and the Harmonious Inequality Among Them
The Equality Myth, a Founding Legend
Two Ways of Looking at Country Life

Vidare läsning

Julius Evola – Heathen Imperialism
Julius Evola om fascismen och nationalsocialismen
don Colacho om reaktionären
Olavo de Carvalho – excerpter

Blandade länktips

I believe in being free, acquiring knowledge, and telling the truth.
– H. L. Mencken

Man kan avslutningsvis rekommendera ett antal läsvärda länkar. Så har alltid läsvärda Swedish Dissident skrivit en mycket intressant artikel om den ungersk-rumänske filosofen Gáspár Miklós Tamás och relationen mellan klass och stånd. Tamas skriver bland annat att ”Class as an economic reality exists, and it is as fundamental as ever, although it is culturally and politically almost extinct. This is a triumph of capitalism.” För den som har en mer traditionell eller korporativ syn på samhället är detta tragiskt, idag finns varken det historiska prästerskapet eller det gamla proletariatet, utan bara en massa av konsumerande löneslavar. Swedish Dissidents artikel återfinns här: Gáspár Miklós Tamás – Telling the truth about class

Thomas Nydahl har nyligen skrivit en bok om det identitära fenomenet, betitlad Identitärt. Den ger ett klart läsvärt intryck, och kommer på sikt att recenseras på bloggen. Det är en bok var och en bör beställa, och medan man väntar på att den dimper ner i brevlådan rekommenderas Nydahls artikel om den ungerske exilförfattaren Sándor Márai. Han jämförs med både Cioran och Erasmus, och den för mig tidigare okände Marai framstår som en värdefull bekantskap. Nydahl citerar bland annat Marais kärnfulla ord om kvantitet kontra kvalitet: ”Äcklet är kvävande. Skriva enkla satser. Eller bara enstaka ord. Läsa ordböcker. Litteraturen är död, leve bokindustrin.” Artikeln om Marai återfinns här: Sándor Márai: Dagbok 1984-1989

Nydahl är en representant för en klassisk europeisk tradition, detsamma gäller Jan Olof Bengtsson. Hans analys av det hotande kriget mellan ”väst”/”detta Carl Bildts Europa” och Ryssland och av den övergivna svenska neutraliteten är klart läsvärd. Artikeln återfinns här: Den svenska neutraliteten åter aktuell

Avslutningsvis rekommenderas, inte minst i anslutning till de Oliveira, André Iskra Jönssons artikel om de Tocqueville och bloggaren Rois artikel om tradition och organiskt samhälle.