Yuri Mamleyev – De sublima

Okategoriserade

Yuri Mamleyev är en författare som revolutionerade den ryska litteraturen, och detta med historier som han till en början inte ens vågade skriva ner utan av skräck för censuren endast läste upp för vänner. Född 1931 levde Mamleyev länge ett dubbelliv. På dagarna var han lärare i matematik, på kvällarna ingick han i en hemlig krets av intellektuella som diskuterade indisk och tysk filosofi, psykoanalys och mystik. I cirkeln ingick även Yevgeny Golovin, kunnig inom esoterism, och Geidar Jemal, en islamisk mystiker som senare kommit att röra sig i ryska högermiljöer. Där fanns också en ung Aleksander Dugin, i miljöns utkanter rörde sig Limonov. Bland annat intresserade de sig för traditionalister som Guenon och Evola, och för Ernst Jünger. Detta var av naturliga skäl något som måste hållas hemligt för de sovjetiska myndigheterna.

On the one hand, the novel may be read as reflecting modern hell: ‘The earth has turned hell without anybody noticing it.’ However, very deep down, this book offers, in fact, a religious vision, and its comedy is earnestly lethal.
– James McConkey

Mamleyev skrev under sent 1960-tal romanen Shatuny, som inledningsvis cirkulerade på kassetband i den underjordiska miljön. Den kom trots detta att påverka ryska författare som Viktor Pelevin och Vladimir Sorokin, och har jämförts med A Clockwork Orange. Mamleyev emigrerade så småningom till USA, och därefter åter till Ryssland, men det är först nu Shatuny har översatts i sin helhet till engelska. Haute Culture Books har dels gett ut den som en påkostad bok, dels som en gratis e-bok. Detta får betraktas som en kulturgärning.

De sublima

Ultimately, the usual religions are too one-sided, and right now metaphysics needs a radical revolution, up to and including the destruction of the old concepts and the appearance of new ones — perhaps even more ‘absurd’ — but nonetheless symbolizing our spirit’s condition; and it is this—metaphysics itself, religion itself — that must make this revolution… because all the other, previous revolutions were beside the point, since they replaced metaphysical values with concepts from incomparably lower spheres, rendering the replacements absurd and leading only to negative consequences… And so we need a genuinely religious cataclysm.
– Anna

Mamleyevs roman har beskrivits som ”metafysisk realism”, man har också uppmärksammat dess mörka, absurda drag. Huvudpersonerna rör sig i en grotesk karikatyr av 1960-talets Ryssland, befolkad av lika groteska karikatyrer av människor. Det mesta av handlingen äger dels rum i den lilla staden Lebedinoye utanför Moskva, ”isolated even in and of itself,” dels i Moskva. Den groteska aspekten för tankarna till Roald Dahl och Nikanor Teratologen. Oformligt feta kvinnor har sex med gäss, en sexgalen make mördar sina ofödda barn i livmodern, et cetera. Zizek har sagt att det bästa sättet att underminera stalinismen är att dekonstruera Folket snarare än Ledaren, även om det inte är Mamleyevs avsikt är det något sådant han gör. Samhället framställs som smutsigt, märkligt och befolkat av suspekta individer, drivna av ett fåtal fixa idéer och/eller beroenden. Mamleyev skriver exempelvis:

The area of Moscow where Fyodor ended up was as charming as the foot of hell. To one side, along the hills, barracks clung to each other, as if in an obscene, filthy sexual caress. The small trees buried in between seemed to have gone mad long ago. To Fyodor’s left,
identical new box-houses advanced on the barracks in endless, idiotically formed rows. This was spoiled Moscow, a corrupted district.

Som synes är gränsen mellan psyke och geografi ganska diffus, den fysiska verkligheten ”blir galen” och byggnader omfamnar varandra på ett vidrigt sexuellt vis. Det är samtidigt ingen verklighet som framstår som särskilt attraktiv, även om Mamleyevs prosa ofta blir komisk i allt sitt absurda elände.

Så strävar flera av huvudpersonerna efter något mer, ofta med fokus på döden och vad som sker därefter. Detta är också skillnaden mellan karaktärerna. En del av dem saknar detta sökande, och är fast i den smutsiga verklighet Mamleyev beskriver, andra är mer eller mindre ”metafysiker”. En del av dessa metafysiker är hemmahörande i Moskva, och tycks delvis bygga på Mamleyevs cirkel av vänner. Det är en undergrundsmiljö, med både bohemiska och ockulta inslag. Där finns poeten Remin, den vagt sataniske Padov, den intellektuella häxan Anna, och magikern Izvetski. I deras omgivning finns också ett antal obehagliga sadister, den kristna läraren Andrei Nikitich och hans son, och filosofen Glubev. Deras strävan efter något högre fokuserar mycket på sex och död, och framstår ofta som förvirrad.

S

I Lebedinoye bor istället den väldige Fyodor Sonnov, en sökare som under sina resor tvångsmässigt mördar människor han stöter på, med kniv eller en väldig yxa, och därefter samtalar med deras lik. Han utvecklar en besatthet vid att veta vad som händer efter döden, och kommer i kontakt med metafysikerna. Hans syster Klavdia är istället fascinerad av det absurda i tillvaron, och deras grannfamilj är en synnerligen vidrig ansamling med olika egenheter. Som synes rör det sig om olika inställningar och perspektiv, som Mamleyev kan ställa mot varandra. Den devotionalistiska inställningen, ”om jag är snäll mot andra kommer dom tycka om mig och det kommer gå bra för mig”, uttrycks exempelvis av Nikitich men fruktan för den egna döden får den att rasa samman fullständigt. Mamleyev skriver:

Fright actually made him sit up in bed. It wasn’t that he was dying, but all of a sudden he was gripped by the horror that he was going to die soon anyway and there was no getting away from that. He also felt there was some kind of monster growing inside him, sweeping away all his reason’s former conclusions about death and stripping him naked before his very eyes. Horrified, he actually started squealing in the darkness, the way a werewolf pig probably grunts when faced with a knife. This monster was his second inner being, which had been glimpsed in him before, in the depths of his affectionate, Christian eyes—a being that stubbornly wanted to go on living, no matter what, and that now awakened in him with a violent fury.

I likhet med Mishima ger Mamleyev inga tydliga beskrivningar av det mer-än-mänskliga, av det som väntar efter döden. Istället får vi följa metafysikerna under deras resa. I bakgrunden finns hela tiden Glubevs filosofi, som Moskvametafysikerna försöker tolka på var sitt vis. Det är här vi finner kopplingen till traditionalismen. Glubev har utvecklat en ”religion of I”, en radikal solipsism som samtidigt anknyter till det eviga. Vi får veta att ”the object of worship, love, and faith should be the believer’s own I” i Glubevs nya religion, men också att ”this “I” referred, above all, to an immortal, eternal principle, like the spirit. In this way, the I was the absolute and transcendent reality”. På så vis påminner det bland annat om ungerske traditionalisten Andras Lazslos solipsism. Samtidigt undviker Mamleyev det övertydliga. Läsaren får inga svar. Blir ”metafysikerna” i själva verket galna, vilket en del antyder, eller finns det substans i Glubevs nya religion? Är Sonnov i själva verket Döden?

S

Sammantaget är det i varje fall en fascinerande bok, men det är inte en bok för alla. Bitvis är Mamleyev riktigt vidrig i sina absurditeter, vi stöter bland annat på nekrofiler och självkastrerade eunucker, det här torde vara en bok som vänner av Burroughs, Welsh, McCarthy och Teratologen och annan transgressiv litteratur kan uppskatta. Samtidigt som det alltså finns intressanta metafysiska resonemang i den, med anknytning till en mer värdefull tradition än fallet är exempelvis hos Burroughs, vilket för tankarna till Meyrink, Castaneda och Daumal. I likhet med hos Mishima är det dock tveksamt om fixeringen vid sex och död är alldeles sund.

Vidare läsning

Haute Couture Books
Mark Sedgwick – Mamleev’s Shatuny in English
Lizoks Bookshelf recension
RBTH – Meet Yuri Mamleev
Yuri Mamleev’s Shatuny, a Metaphysical Detective Story
The Dark Side of Russian Literature. The Sublimes by Yuri Mamleev