När man ser tillbaka på 2015 kan det vara intressant att följa hur debatten förändrats. Teman som tidigare varit beyond the pale har delvis anammats av mer etablerad borgerlighet. Detta är en naturlig följd av att det Renaud Camus kallat det stora utbytet blir allt svårare att blunda för även i vardagen.
I svensk debatt har det nya temat varit de etniska svenskarna och deras öden. I utländsk debatt, i synnerhet i Tyskland, har det varit andra teman som väckt intresse, än så länge långt bortom den svenska debattens tassemarker.
Demografi och etnicitet
Det som pågår i Sverige idag är en aldrig beprövad linje som ingen västvärld någonsin varit i närheten av. Om den mot förmodan skulle fullföljas kommer de med invandrarursprung bli majoritet inom ca 10-15 år. Oavsett om man tycker att det är bra eller dåligt är det ett fascinerande historiskt experiment som vi observerar i realtid.
– Tino Sanandaji
Sverige präglas av förvirring kring begreppet ”svenskar”, eftersom landet länge varit så homogent att det etniska, det kulturella, det språkliga, det sociala och det politiska överlappat varandra. När Björn Söder försökte förklara att nation och medborgarskap inte är samma sak var det många som valde att beskylla honom för rasism, trots att de flesta antropologer mycket väl förstod vad han menade.
Under 2015 har delar av den respektabla borgerligheten anammat delar av Söders resonemang. Särskilt tydligt har detta varit hos Ivar Arpi, som skrivit ett par ledare på temat rasism mot etniska svenskar:
Även vita drabbas av hat och rasism
Fördöm även rasism mot etniska svenskar
Arpis text har inspirerat även Mohamed Omar att ta upp fenomenet i artikeln Man bör stå upp för den svage. I en gästkrönika i GP tog också Marika Formgren upp existensen av svenskar, i en artikel betitlad Stormakt byggd på självhat.
Man kan se det som ett tecken på hur sjukt det svenska debattklimatet blivit när yttrandet av självklarheter kräver mod. Men just nu är det fler som uppammar detta mod, vilket är positivt. På Motpol har vi skrivit om etniska svenskar, etniska relationer och liknande i ett decennium, vilket gör att man frågar sig vad mer i vår analys som kommer plockas upp i offentligheten framöver. Man kan misstänka att det blir någon av två logiska följder av intresse för etnicitet och etniska relationer. Dessa är dels frågan om demografin, dels frågan om det svenska.
Demografiska resonemang har redan Tino Sanandaji berört, när han med utgångspunkt i statistik visat att med oförändrad invandring kommer de etniska svenskarna att bli minoritet i Sverige om några decennier. Även Karl-Olov Arnstberg har tagit upp det demografiska, och frågan om den vita människans utplåning som logisk följd av den pågående massmigrationen.
Vi kommer sannolikt få se fler exempel på demografiska resonemang under 2016. Förhoppningsvis kommer vi också att få se mer utforskning av det svenska. Vi vet redan att det finns etniska svenskar, en svensk kultur, rasism mot svenskar med mera, det är inte särskilt upplyftande att ägna sig åt dessa frågor oavbrutet. Följdfrågan är vad detta svenska är, vilka drag i det svenska har lett till dagens situation och vilka drag utmärker svenskarna när de historiskt är som bäst? Svaren på dessa frågor finner vi bland annat i historien, ett försiktigt intresse kring detta kan vi hoppas få se mer av under 2016. Lovande ansatser har vi redan sett bland annat hos Patrik Engelau.
Demografi och genetik
Vi blir, i genomsnitt, dummare.
– Sarrazin
I Sverige är det kontroversiellt att säga att det finns rasism mot svenskar. I Tyskland tar sig metadebattens förändringar andra former, här har frågan om genetiken hamnat mer i centrum. Socialdemokraten och ekonomen Thilo Sarrazin har under flera år kritiserat invandringspolitiken, ett av de argument han fört fram är att invandringen leder till att den genomsnittliga IQ-nivån i Tyskland sjunker. Detta är alltså ett genetiskt argument, intressant är att många tyskar ändå ger honom sitt stöd. Sarrazin är inte ensam om sitt resonemang. Psykologen Heiner Rindermann skriver i en artikel i Focus Magazin att många immigranter inte har de kognitiva förutsättningarna för att fungera i ett komplext tyskt samhälle (jämför PIAAC). Han menar också att de svårigheter detta medför i vardagen ofta tolkas som uttryck för rasism.
Den tyska metadebatten skiljer sig alltså från den svenska, man kan här nämna att även den danska befinner sig närmare den tyska. Det är inte troligt att det genetiska inslaget i tysk debatt kommer få något genomslag i den svenska offentligheten under 2016. Däremot kan vi misstänka att den snabba förändringen i människors vardag, oavsett om det handlar om bostadsköer eller insikten att man är ensam etnisk svensk på spårvagnen, kommer få effekter för debatten.
Om skribenten: Joakim Andersen
