jul

En annan sida av julen

av den 7 januari, 2017

Aktuellt, Indo-europeana, Kultur, Rekommenderat, ReligionKommentarer (5)754

Julen är över. Perioden mellan jul och nyår spelar en central roll i vårt samhälle, det är en tid då många umgås med nära och kära. Banden återknyts och förstärks genom utbyte av julklappar och gemensamma julmåltider. Många av julens traditioner har hundra- eller tusenåriga anor, från julgranen till julskinkan, de utgör på så vis band också till våra förfäder och våra långa minnen. Samtidigt är den moderna julen ett exempel på det Marcuse kallade det endimensionella i den moderna världen. Julen har historiskt haft många dimensioner, men dessa har successivt skalats bort så att det som återstår blir alltmer förenligt med en liberal och konsumistisk modernitet.

För våra förfäder, in i modern tid, var julen en liminal period. Med detta menas att den ägde rum mellan två perioder, sådana perioder präglades av att gränserna även mellan världarna var svagare. De döda rörde sig bland de levande, både förfäderna och de odöda. Den som var uppe för tidigt kunde hamna på de dödas julotta. I någon mån är julledigheterna ännu en liminal tid i det moderna samhället, men då i form av en period mellan två arbetsår. Kopplingen till förfäderna och påminnelsen om de dödas existens finns där inte på samma vis.

Julen innehöll traditionellt också en demonisk aspekt, och en aspekt av konsekvenser. De odöda var inte de enda hotfulla väsen som ansatte människorna under denna tid. På kontinenten finner vi den behornade Krampus, med drag av både get och demon. Han följer ofta med Sankt Nikolaus när denne besöker familjer, en symbolisk bekräftelse av att hans gelikar underordnats helgonen. Men när Nikolaus belönar de snälla barnen, är Krampus betydligt mer handgriplig i sitt bestraffande av de stygga. I bästa fall får de smaka riset, risken finns att de hamnar i säcken och förs till Helvetet. Krampus har hedniska drag, drag som senare kommit att blandas med kristendomens Djävul. Bland de hedniska dragen finns kopplingen till björken, behornade gudar, och den Männerbundliknande seden att män klär ut sig till Krampus 5 december och rör sig på gatorna. Krampuskostymerna är ofta både imponerande och skrämmande, det hela kan vara en tradition värd att importera till Norden.

julkatten
– ”Jag önskade mig ju nya kläder i julklapp!

Inte bara behornade väsen och deras medhjälpare rörde sig bland människorna under juletiden, på Island finner vi att trollen då också var särskilt farliga. Den såkallade julkatten, Jólakötturinn, är en väldig svart katt med rakbladsvassa tänder som äter upp människor som inte har minst ett nytt plagg på sig. Julkatten är en trollkatt och anses vara jättinnan Grýlas husdjur, Grýla är också kopplad till juletidens mörka konsekvenser genom att hon äter upp stygga barn. Hennes söner, Yulepojkarna, ägnar sig också åt mer eller mindre brutala upptåg.

Julen har dessutom haft högre aspekter, kopplade till sådant som Kristus som fridsfurste, till änglar och stjärnor. Även dessa aspekter skalas i vår tid bort. Kvar finns de rent sociala och konsumistiska aspekterna, de förra fyller även idag en viktig funktion för både familjer och samhälle. Men det kan också vara givande att fundera kring hur man kan bidra till en mer mångdimensionell jul.

Relaterat

Jan Olof Bengtsson – Stoppa Kalle Anka på julafton!

Pin It
Identitär Idé IX
  • Voortrekker

    Midvintern är den mest trolska av årstiderna här i Norden, förutsatt att den är som den skall vädermässigt. Jag älskar veckorna runt jul och för mig finns det bara ett riktigt sätt att tillbringa dem: i en stuga någonstans i den norrländska granskogarna, antingen ensam eller med en kär vän som sällskap. Denna kan dock lika gärna kan vara en katt som en människa.

    Vad finns där ute i den tysta snöglittrande skogen, upplyst endast av stjärnor och måne? En gång bevittnade jag hur katten med kompromisslös uppmärksamhet från sin plats i fåtöljen tycktes följa något med blicken utanför. Men det var långt till fönstret och gardinerna var fördragna. Hon var på helspänn, det framgick tydligt att hon uppfattade någonting mycket speciellt; jag drog undan gardinen och tittade ut men lade inte märke till något. Efter någon minut blev min lilla tiger åter sitt vanliga spinnande, avslappnade jag. Detta skedde i en avlägsen by där människor genom åren säger sig ha sett både ett och annat.

    Själv har jag aldrig skådat oknytt. Men det finns en stämning på sådana ställen, inte minst vid midvintertid, som gör att man lätt anar närvaron av sällsamma, ljusskygga varelser ute i dunklet. Folktrons väsen, som kallades tomtar, vättar eller vittror, kunde vara hjälpsamma, men de var också farliga varelser och krävde respekt.

    En liknande historia i modern tappning, påstått sann och onekligen ganska skrämmande, berättades av den amerikanske författaren Whitley Strieber i mitten av åttiotalet. Hans familj hade firat en härlig jul i deras stuga i norra delen av staten New York. På natten efter annandagen väcktes han av någonting, och det var definitivt inga människor.

    Den fina balansen mellan ljus och mörker, mellan det som väcker vår tillgivenhet och det som får oss att rysa till av osäkerhet ett ögonblick — det är denna kvalitet som gör att jag älskar midvintern mer än någon annan tid på året. Den rymmer ett heligt mysterium som kväkandet, kvackandet, pladdrandet och sladdrandet från alla våra korkade politiker, journalister och nöjesprofiler inte för en sekund kan tävla med.

    Därför får tv:n vara avstängd medan elden i braskaminen ostörd talar sitt stillsamma, hemlighetsfulla språk. — Språk men inga ord, som Tranströmer skrev.

  • Parsifal

    Så här på den ortodoxa juldagen kan det kanske vara på sin plats att påpeka att julen inte är över för alla! Enligt katolsk tradition är julen slut i och med trettondagen men vi nordbor har ju länge hållit fast vid vår tradition att den pågår fram till tjugonde dag Knut. Då det var dags för julgransplundring. En tradition som tyvärr verkar var på utdöende.

  • Rubedo

    “Krampuskostymerna är ofta både imponerande och skrämmande, det hela kan vara en tradition värd att importera till Norden.”

    Jag tror man kanske får tänka på att styrka högre religion och andlighet i det ateistiska och materialistiska Skandinavien innan man introducerar sådana symboliskt tveksamma element som endast bliver en form för demonisk invokation när de inte underordnas en tydlig kristen kontext. Är det inte nog med den urartade demonismen i det moderna ‘Halloween’ utan att sådana element ska blandas i det redan förvirrade julfirandet också? Det är kraft i symboler. Det finns så mycket mörka influenser i populärkulturen idag att det är oklokt att invokera lägre hedniska influenser från en stark religiös dominans. Bara det högsta måste invokeras idag.

    • Rubedo

      ”[…] separerade från en stark religiös dominans” skulle det vara.

  • Oskoreia, ofte forstått og skrevet som Aasgaardsreiden (Åsgårdsreia) eller Asgaardsreien av 1800-tallets nasjonalromantikere, er i norsk folketro et nokså broket følge av urolige døde sjeler. De kommer ridende om natten og spesielt i tiden rundt jul. Reia kalles også Jolereia, Juleskreia eller Imberkulludn i norske dialekter. […] Myten om Oskoreia er knyttet til den gammelgermanske forestillingen om den ville jakt (die wütende Heer, «den rasende hæren»), som ble sluppet løs rundt liminalfasen som oppsto mellom julehelga og nyttårshelga. […] (se julebukk). https://no.wikipedia.org/wiki/Julebukk

    https://nattmannensdatter.files.wordpress.com/2014/10/julebukk-troels-lund.jpg

    Et af højdepunkterne i julestuerne var, når julebukken kom på besøg. Så havde en af de unge mænd klædt sig ud som et skrækindjagende dyr. Han kom brasende ind i festen, hvor han væltede omkring, larmede og truede folk så meget som muligt. Han var nærgående over for pigerne og råbte sjofelheder efter folk. Han gik ikke, før han havde fået nogle af den lækre julemad som flæsk, pølser, ost eller kager, nødder og æbler. (Postkort tegnet af Benjamin Dahlerup (1898-1959) efter anvisning af M. Kramer Petersen.) [Kildehenvisning: DFS Bnr 04560]

    http://www.kb.dk/export/sites/kb_dk/da/nb/fag/dafos/Dagligliv.dk/Galleri/4560.-julebuk.jpg