Julen är över. Perioden mellan jul och nyår spelar en central roll i vårt samhälle, det är en tid då många umgås med nära och kära. Banden återknyts och förstärks genom utbyte av julklappar och gemensamma julmåltider. Många av julens traditioner har hundra- eller tusenåriga anor, från julgranen till julskinkan, de utgör på så vis band också till våra förfäder och våra långa minnen. Samtidigt är den moderna julen ett exempel på det Marcuse kallade det endimensionella i den moderna världen. Julen har historiskt haft många dimensioner, men dessa har successivt skalats bort så att det som återstår blir alltmer förenligt med en liberal och konsumistisk modernitet.
För våra förfäder, in i modern tid, var julen en liminal period. Med detta menas att den ägde rum mellan två perioder, sådana perioder präglades av att gränserna även mellan världarna var svagare. De döda rörde sig bland de levande, både förfäderna och de odöda. Den som var uppe för tidigt kunde hamna på de dödas julotta. I någon mån är julledigheterna ännu en liminal tid i det moderna samhället, men då i form av en period mellan två arbetsår. Kopplingen till förfäderna och påminnelsen om de dödas existens finns där inte på samma vis.
Julen innehöll traditionellt också en demonisk aspekt, och en aspekt av konsekvenser. De odöda var inte de enda hotfulla väsen som ansatte människorna under denna tid. På kontinenten finner vi den behornade Krampus, med drag av både get och demon. Han följer ofta med Sankt Nikolaus när denne besöker familjer, en symbolisk bekräftelse av att hans gelikar underordnats helgonen. Men när Nikolaus belönar de snälla barnen, är Krampus betydligt mer handgriplig i sitt bestraffande av de stygga. I bästa fall får de smaka riset, risken finns att de hamnar i säcken och förs till Helvetet. Krampus har hedniska drag, drag som senare kommit att blandas med kristendomens Djävul. Bland de hedniska dragen finns kopplingen till björken, behornade gudar, och den Männerbundliknande seden att män klär ut sig till Krampus 5 december och rör sig på gatorna. Krampuskostymerna är ofta både imponerande och skrämmande, det hela kan vara en tradition värd att importera till Norden.
– ”Jag önskade mig ju nya kläder i julklapp!”
Inte bara behornade väsen och deras medhjälpare rörde sig bland människorna under juletiden, på Island finner vi att trollen då också var särskilt farliga. Den såkallade julkatten, Jólakötturinn, är en väldig svart katt med rakbladsvassa tänder som äter upp människor som inte har minst ett nytt plagg på sig. Julkatten är en trollkatt och anses vara jättinnan Grýlas husdjur, Grýla är också kopplad till juletidens mörka konsekvenser genom att hon äter upp stygga barn. Hennes söner, Yulepojkarna, ägnar sig också åt mer eller mindre brutala upptåg.
Julen har dessutom haft högre aspekter, kopplade till sådant som Kristus som fridsfurste, till änglar och stjärnor. Även dessa aspekter skalas i vår tid bort. Kvar finns de rent sociala och konsumistiska aspekterna, de förra fyller även idag en viktig funktion för både familjer och samhälle. Men det kan också vara givande att fundera kring hur man kan bidra till en mer mångdimensionell jul.
Relaterat
Jan Olof Bengtsson – Stoppa Kalle Anka på julafton!
Om skribenten: Joakim Andersen
