Trumps installationstal

Donald Trump är nu USA:s president, och har hållit sitt installationstal. Talet är intressant inte minst som ett tecken på vilken politik Trump kommer föra och hur han ser sin egen roll.

Aktuellt, Politik, Rekommenderat

Inspirerade av Dugin kan vi tala om Trump vs Trump, Trumps historiska roll kontra den verkliga personen Donald Trump. Vi vet ännu inte om han kommer leva upp till sin historiska uppgift, eller om han missförstått den. Talet är i sammanhanget ett positivt tecken.

Trumps historiska roll kan identifieras med utgångspunkt i Oswald Spengler och Sam Francis. Med utgångspunkt i Spengler är han ett första steg på väg mot caesarismen. Penningen och korrupta särintressen har tagit makten över vår civilisation, och raserat organiska identiteter och gemenskaper. Det är då caesarens uppgift att kväsa Penningen och i dess ställe sätta Blod och Tradition. Det är inte min bedömning att Trump är en fullfjädrad Caesar, men han är ett steg på vägen och kan mycket väl av Penningens företrädare tvingas axla den rollen. Sam Francis anknöt både till Spengler och Marx, och beskrev våra samhällen både i USA och Europa som kontrollerad av en ny klass av manipulativa rävar. De monterar i rask takt ner våra traditioner och gemenskaper, deras världsbild är hedonistisk och kosmopolitisk. Mot dem står det Francis kallade det post-borgerliga proletariatet, vi är främlingar för den nya klassens värderingar trots att vi lever i deras samhälle. Men vi är många, vi är rentav folket. Och genom sin politik tvingar de fram vårt självmedvetande och vårt motstånd. Francis beskrev det post-borgerliga motståndet som präglat av asketism och solidarism, och dess elit som lejon snarare än rävar. Trumps uppgift är att leda dessa mellanamerikanska radikaler till seger över den nya klassens elit, i både storföretag, stat och massorganisationer, en imponerande men inte omöjlig utmaning. Francis beskrev också det post-borgerliga proletariatet som höger i kulturella frågor och vänster i ekonomiska, snarlikt Alain Sorals Gauche du travail et Droite des valeurs.

Installationstalet tyder på att Trump i hög grad inser sin uppgift. Han inleder med att dra konfliktlinjen mellan folket och eliten:

Today’s ceremony, however, has very special meaning. Because today we are not merely transferring power from one Administration to another, or from one party to another – but we are transferring power from Washington, D.C. and giving it back to you, the American People.

Själv företagsledare fokuserar Trump dock på ”a small group in our nation’s Capital”, han står närmare Saint Simon än Marx i detta avseende. Men att det är en populist och demokrat som skrivit talet är uppenbart. Trump riktar sig direkt till sina anhängare:

What truly matters is not which party controls our government, but whether our government is controlled by the people.
January 20th 2017, will be remembered as the day the people became the rulers of this nation again.
The forgotten men and women of our country will be forgotten no longer.

Man kan misstänka att fiendens mycket aggressiva agerande mot Trump haft motsatt verkan, om han var osäker på sin roll tidigare bör han idag vara medveten om att kompromiss inte är möjlig med Soros med flera. De hatar honom och de hatar hans anhängare, konflikten mellan Penningen och Folket är idag inte möjlig att lösa genom förhandlingar. Så tycks de ha tvingat fram en radikalisering av Trump.

Trump beskriver bra skolor, trygga bostadsområden och bra jobb som ”rättmätiga och rimliga krav” från folket, men beskriver en verklighet där det inte är så. Han lovar att förändra detta, framöver gäller ”America First”. Detta är en intressant utveckling, för USA är världsordningens hegemon, dess polis och garant. Ett USA som inte längre vill ta på sig den uppgiften kan i vissa regioner leda till ökad stabilitet, i andra till minskad. Det innebär i varje fall att Europa bör finna sin egen röst. Trump identifierar en enda fiende, radikal islamism, och den lovar han att utplåna från jordens yta. I övrigt lovar han att återuppbygga landets infrastruktur, och att ta kontroll över landets gränser. Hans populism är förövrigt färgblind, vilket borde vara uppenbart även för de mest förbittrade ”antirasister” vid det här laget.

Sammantaget är det alltså ett intressant tal, som vi bland annat hittar här:
Breitbart

Installationen har också präglats av våld, i synnerhet våld använt av Trumpmotståndarna. Detta har etablerad media dock medvetet tonat ner. Trots den polarisering som är en följd av den nya klassens politik sedan decennier är det emellertid osannolikt att det går att uppamma någon reell folkrörelse som kan utmana Trump.