H.P. Lovecraft och hans mardrömmar

Okategoriserade

Den nordamerikanske fantasy- och skräckförfattaren H.P. Lovecraft (1890-1937) tillhör vår tids mest inflytelserika gestalter, och har påverkat allt från TV-serier som Supernatural till ockultister som Kenneth Grant. Det mytos Lovecraft skapade har definierat hur många i vår tid föreställer sig det hotfulla övernaturliga, på ett sätt som samtidigt är förenligt med och överskrider den judisk-kristna demonologin.

Intressant är att Lovecraft var antimodernist, såg ras och etnos som centrala kategorier för att förstå samhälle och historia, och överhuvudtaget hade en dyster världsuppfattning som inte passar in i den gängse vänsterliberala historieoptimismen. Det finns en naturlig affinitet mellan Lovecraft och en antiliberal, radikalkonservativ världsbild.

I detta sammanhang blir Lovecrafts rika brevväxling av intresse, delar av denna har nyligen getts ut på svenska under titeln Mardrömsboken av Hastur Förlag.

Shub Niggurath

Lovecrafts brev är intressanta av flera skäl. Det visar sig bland annat att Lovecraft hade ett bisarrt sinne för humor, där brevvännerna ges obskyrt klingande namn som Rhi´Mhel och Monstro Ligriv (själv är han både E´ch-Pi-El och Cthulhu). Flera av hans noveller visar sig också vara baserade på de ovanligt långa och komplexa mardrömmar Lovecraft tidvis genomlevde. Så är mytosets nattkrakar/night gaunts baserade på barndomens mardrömmar, där en ung Lovecraft natt efter natt virvlades genom rymden av avskyvärda varelser med treudder. Även noveller som Graven och gestalten Nyarlathotep byggde på liknande drömmar. Även om Lovecraft själv var agnostiker har detta uppmuntrat ockultister som velat tolka hans noveller som ett sätt för högst verkliga ”Old Ones” att kontakta vår värld genom en ovetande nordamerikans mardrömmar.

Man får också en inblick i Lovecrafts världsbild genom hans noveller. Så berättar han att han under ungdomen ofta drömde ”romerska drömmar”, där han följde Julius genom Gallien, och att Rom alltid utgjorde ett ”andra fädernesland” för honom. Lovecraft tangerar Evolas distinktion mellan Rom och Kartago, hyperboreanskt ljus och sydländskt mörker, när han beskriver hur man i Rom utplånade demoniska och orgiastiska kulter. I en av sina drömmar deltar han i en expedition mot demondyrkande och människooffrande infödingar i Hispania. Lovecrafts rasliga föreställningar dyker här åter upp, de såkallade miri nigri är ett ”främmande mörkt folk”.

Den som ansluter sig till tron på nedärvda blodsminnen finner mycket av intresse i Lovecrafts drömmar. Han jagar bevingade demoner i uråldriga städer under senmedeltiden, bekämpar spöklika väsen som riddare, och besöker det 1700-tal han enligt sig själv ”psykologiskt sett, utgör en så oskiljaktig del av”. När han i en dröm träffar dr Franklin visar det sig också att denne delade Lovecrafts negativa inställning till låt-gå-kapitalism, ”detta döende system”. I likhet med högerradikala tänkare som Celine och Haushofer visar sig Lovecraft också ha varit en kattmänniska. Detta anas redan i hans noveller, där katter spelar en särskild roll präglad av kattens traditionella alteritet, men också i det brev där han beskriver sin vänskap med en gammal katt han döper Gamlingen. Denna katt besöker honom efter sin bortgång också i hans drömmar.

Sammantaget är Mardrömsboken alltså en fascinerande bekantskap för den svenskspråkige lovecraftianen. Några brev är korta noveller i sin egen rätt, och man får en värdefull inblick i Lovecrafts verk och världsbild. Någon lämplig första bekantskap är den däremot inte, då rekommenderas hellre någon av de många novellsamlingar som finns.

Relaterat

HP Lovecraft – Mot världen, mot livet

H.P. Lovecraft – Supernatural Horror in Literature

H.P. Lovecraft och hans antimodernism

H.P. Lovecraft och hans mytos

Clark Ashton Smith

Rimfaxe – HP Lovecraft Aryan Mystic

Katt